Nej nu gråter jag en skvätt över alla myggbett jag har överallt, det är inte små heller utan de har svullnat också - nedrans mygg!!!! Ville bara klaga lite här innan jag går och lägger mig (A) Haha en liten kul grej, tänkte att jag skulle leta rätt på en bild på de äckliga krypen och så råkade jag, av någon underlig anledning, söka på mygg.se och kom precis på mig själv när jag inser att de faktiskt HAR en EGEN hemsida?? Mygg! Skumt.. Men istället för en bild på en äcklig mygga får se ni hur långt våren har kommit här på landet! ;) Mycket bättre.





Kolla bilden jag tog igår när jag var ute och gick med Salines och Urax! Och nu är det till och med ännu mer grönt överallt och - jag har aldrig varit så glad över maskrosor!


Godnatt på er!

Fan vad jag är trött på att hela tiden förstöra allt hela tiden! Fan i helvete! Jag vet att jag sa att jag var nöjd med resulatet efter den andra blonderingen men nu ångrar jag mig, fan det är ju vitt! Inte nog med det var min frisyr skum och ojämn så jag tar ju självklart saxen och börjar klippa lite här och var och nu sitter jag här med vitt hår och skum klippning! Nu när jag tänker på det ser det ut som jag har på mig en vit/gul hjälm. Kul, väldigt kul! Vet fan inte vad jag ska göra åt saken, jävla helvete. Fan vad jag svär också, ska sluta med det. Synd att det är sommar snart också, då kan man inte ens bära mössa! Kul att se ut såhär i sommar, neeeej?

Nödlösning någon???????? Färga håret mörkare kanske?

Loggade precis in på facebook och möttes av en rad bilder från England där mina klasskompisar från engelskan just nu är. Skit.

Haha hade visst skrivit ett inlägg som aldrig lades upp i fredags så nu blir det att ta igen efter helgens lilla paus från bloggandet...

Det här var hemskaste natten ever! Jag minns att jag vaknade groggy som jag var mitt i natten, 02.38, av att det tjuter någonstans. Jag ligger där nyvaken och förvirrad med huvudet på kudden och funderar för en sekund om jag fortfarande drömmer eller om jag bara hittar på det där ljudet. Jag brukar bli ganska paranoid när jag är själv hemma på kvällen/natten, vilket var precis vad jag var - ensam. Jag lyfter på huvudet och sätter ner ena foten på golvet och fryser till, satt nog så i 45 minuter innan jag till slut försökte lugna ner mig och lade mig bekvämt i sängen igen. Jag minns hur jag försökte komma underfund med om det var i huset som det lät. Brandlarmet eller liknande. Det dröjde flera minuter innan jag insåg att ljudet kom utifrån. Fan i helvete (!), nu är det någon som är ute och bryter sig in i pappas jobbil var nog min första tanke. Ringde och väckte både mamma, pappa och Johanna och försökte få dem att ge mig en logisk förklaring till varför bilalarmet gick av mitt i natten. Men varken snö på bilden, en katt på taket eller det faktum att bilalarm är väldigt känsliga fick mig att känna mig trygg igen. Lite pinsamt nu i efterhand, men är man halvt om halvt panikslagen kan man inget göra. Trött som jag var somnade jag till slut av ren utmattning efter det att bilalarmet slutat tjuta efter ungefär 1 ½ h. Pust.

På kvällen blev det tjejkväll och det var nog första gången på länge som jag faktiskt inte somnade under filmen, jag var nästan pigg! Även fast jag varit uppe mitt i natten och vaknade vääldigt tidigt.


Nu ska jag nog ta och nörda mig lite framför The Sims!

Jag har funderat hela dagen om det verkligen var så smart att vaccinera mig mot svininfluensan två dagar innan den stora omtentan imorgon. Men det är så det blir när man har en mamma som tjatar som en galning och då de faktiskt vaccinerar gratis i min skola och att det just den tiden jag klampade in i Engelska parken inte var någon kö. Kan tänka mig hur stora mina ögon blev när sjuksystern tog fram den stora nålen, det var nästan att jag började gråta när jag kände nålen tränga in i huden. Började senare under dagen känna att musklerna började värka, spänningshuvudvärk kom i vågor och magen gjorde ont samtidigt som jag kände mig både yr och illamående. På natten fick jag feber och till skolan gick jag med tunga steg med alla influensaliknande symtom. Hoppas bara att det blir en lugn natt, det kan behövas när jag ska upp tidigt och skriva en tenta i grammatik!!

Allt blir dock aningen bättre när jag går runt på stan i min underbara RÖDA kappa i babydoll-modell! :)

Nu ska ni få höra vad som verkligen skrämde upp mig igår! Fick en liten inbjudan att komma över och fika med Johanna och Markus, inget jag tänkte allt för mycket på förutom hur trevligt det skulle vara med lite vettigt sällskap! Så när vi sitter där tillsammans; de två i kökssoffan och jag på en stol mitt emot. Så tittar de lite underligt på varandra och sedan på mig, tänkte väl kanske inte så mycket på det i det ögonblicket men nu i efterhand borde jag ha reagerat. Markus börjar berätta hur Pernilla och Fredrik hade frågat dem om de ville flytta in hos dem i lägenheten i Gottsunda, och jag skrattar lite smått och frågar vad de svarade. Så kommer bomben .. "Vi sa ja, vi ska flytta ihop". Resten av allt prat som försiggick dem emellan hörde jag inte så mycket av, försökte mest hålla tårarna borta för att inte någon skulle ta illa upp och bli förbannad på mig. Allt känns så väldigt luddigt från de där 20 minuterna; allt prat om att de var redo för nästa steg, att de skulle till IKEA och köpa möbler de behövde och att de redan börjat fylla på förådet med nödvändigheter till den närstående flytten bara flöt ihop till ett oigenkännligt svammel.

Jag kunde höra mig själv upprepa samma fras om och om igen, "Menar ni allvar, är det sant, på riktigt??", samtidigt som mitt grepp om tekoppen hårdnade och ögonen fortsatte att fyllas med tårar. "Är ni allvarliga". Mitt i den här sörjan hör jag Markus säga något i stil med, "Du kommer hata mig om 10 sekunder", varpå han börjar räkna ned. Så mycket tankar vimmlade omkring i mitt huvud och jag bara väntade på att de skulle säga att de har förlovat sig eller att de ska ha barn. De längsta 10 sekunderna i mitt liv. Snälla säg det inte, låt mig bara vakna upp och finna att alltsammans bara är en dröm! "Vi skojar bara, vi ska inte flytta ihop" varpå en lättnadens suck hörs från mig och den klump i magen som smärtat mig så djupt försvann - men inte helt.

Bästa april/september skämtet någonsin - nästa gång kan ni ju lura folk att ni ska ha barn .. Hatar er båda!

Det värsta av allt var känslan av att jag kommer vara tvungen att bo hemma för resten av livet, 4,5 år det vill säga och att Johanna som är yngre än mig får chansen att flytta hemifrån före mig. Det är underbart att ha så hjälpsamma föräldrar som mina, men att vara den enda som fortfarande bor hemma när alla ens vänner flyttar hemifrån - det känns mindre bra.