Tänkte sätta mig här och skriva ett slag, medan jag fortfarande har ork kvar och innan nacken (som verkligen behöver en massage -- älskling kom hem!) börjar värka ännu mer. Såg precis mitt schema med mina arbetstider på McDonalds, pust! Inga roliga pass, eller egentligen är det inga fel på dem. Det är väldigt trevligt att stänga, inte så mycket rusher och det är ganska avslappnande. Men ska man upp tidigt för att gå till skolan så blir det värre. Men ska prata med min chef och se ifall jag inte kan trappa ner lite och ta lite bättre pass, lite kortare och inte lika sena. Får hålla ut med allt vad jobb och skola heter tills resten av schemat för februari släpps :) Hellre jobbar jag arslet av mig än att inte ha något att göra, sen älskar ju jag faktiskt mitt jobb! :) Massor av folk som frågar om mitt jobb, gästerna alltså, och vad ska jag säga - jag trivs väldigt bra på McDonalds! :)

Men det som fick mig att skriva var min käre pojkvän som sover i stan inatt eftersom han börjar så tidigt imorgon bitti, saknar honom sjukt mycket. Känns som att vi inte kunnat umgåtts så mycket sen jag fick jobb, och nu har jag jobbat väldigt mycket den senaste tiden och "vi" har hamnat lite i skymundan, försöker tänka att detta är för vår skull. För att vi ska kunna åka till Kreta i sommar och för att VI ska kunna flytta ihop så småningom. Det är ju något att jobba mot. Det kommer bli tufft och det kommer krävas diciplin från min sida men med lite stöd (eller mycket) kommer det nog allt gå! Pepp, pepp, pepp!

Jag älskar dig Joacim Carlsson, nu och för alltid. Du är den ende för mig.




Pluttunge <3