Idag kände jag ett sånt där ordentligt sug att skriva lite. Var så länge sen jag hade tiden, eller orken, att sätta mig ner framför datorn och skriva. Sedan jag började på McDonalds har det blivit mycket jobb, inte lika mycket tid över till vissa saker. Sen började jag skolan och det blev helt plötsligt ännu mindre tid! Lite smått jobbigt att hela tiden behöva säga nej till vännerna för att man antingen går i skolan eller jobbar. Finns liksom inte mycket tid över. Blev därför så glad när Maria och Carro kom till mitt jobb och pratade lite och just när de kom dit fick jag rast, perfekt timing! :)

Någon som gör allt så mycket lättare för mig när det känns tungt och mycket press och stress är min älskling. Så skönt att ha någon att komma hem till, någon att vänta på. Någon att prata med allt om, någon som lyssnar och förstår och ger sin synvinkel på saker och ting. Någon som får mig att må bra och känna mig älskad. Du är ljuset i mitt liv. Jag älskar dig.

Hade en sån mysig alla hjärtans dag. Blev först middag på en grekisk restaurang, bara tanken på maten får det att vattnas i munnen. Mumma! Efter det drog vi ner på stan och tittade på The Green Hornet i 3D, så jäkla rolig film! Vi gick där hand i hand och skrattade för oss själva långt efter att filmen slutat. Dagen efter fick jag en överraskning i brevlådan med ett urgulligt meddelande från min älskade som fick mig att storgråta. Haha måste sett väldigt roligt ut, gick där i kylan påväg mot lantbussen med ett kuvert i min hand gråtandes. Min älskling hade köpt mig en ansiktbehandling med avslappnande ansiktsmassage och hudvård. Ska bli så skönt! Ännu en överraskning väntade mig igår när jag trött och hungrig släpade mig hemåt i kylan efter stängningspasset på McDonalds. På skrivbordet stod en liten påse från Efva Attling och inuti låg en liten ask. Min älskling hade köpt mig det sötaste halsbandet. Sömning som han var ber han mig läsa texten på halsbandet. From here to eternity. Då kom tårarna igen och jag rös över hur gullig min älskling är.

Önskar du vore här.

Tänkte sätta mig här och skriva ett slag, medan jag fortfarande har ork kvar och innan nacken (som verkligen behöver en massage -- älskling kom hem!) börjar värka ännu mer. Såg precis mitt schema med mina arbetstider på McDonalds, pust! Inga roliga pass, eller egentligen är det inga fel på dem. Det är väldigt trevligt att stänga, inte så mycket rusher och det är ganska avslappnande. Men ska man upp tidigt för att gå till skolan så blir det värre. Men ska prata med min chef och se ifall jag inte kan trappa ner lite och ta lite bättre pass, lite kortare och inte lika sena. Får hålla ut med allt vad jobb och skola heter tills resten av schemat för februari släpps :) Hellre jobbar jag arslet av mig än att inte ha något att göra, sen älskar ju jag faktiskt mitt jobb! :) Massor av folk som frågar om mitt jobb, gästerna alltså, och vad ska jag säga - jag trivs väldigt bra på McDonalds! :)

Men det som fick mig att skriva var min käre pojkvän som sover i stan inatt eftersom han börjar så tidigt imorgon bitti, saknar honom sjukt mycket. Känns som att vi inte kunnat umgåtts så mycket sen jag fick jobb, och nu har jag jobbat väldigt mycket den senaste tiden och "vi" har hamnat lite i skymundan, försöker tänka att detta är för vår skull. För att vi ska kunna åka till Kreta i sommar och för att VI ska kunna flytta ihop så småningom. Det är ju något att jobba mot. Det kommer bli tufft och det kommer krävas diciplin från min sida men med lite stöd (eller mycket) kommer det nog allt gå! Pepp, pepp, pepp!

Jag älskar dig Joacim Carlsson, nu och för alltid. Du är den ende för mig.




Pluttunge <3

Sitter här vid mitt fönster och tittar ut på all snö utanför mitt fönster. Önskar att jag hade ett sånt där stort fönster man kan sitta i. Det är så mysigt att sitta och titta ut och tänka på hur kallt det skulle vara att gå ut just nu, men här är det inte kallt. Kaminen är tänd och passar på att avnjuta lite varm choklad, precis som det ska vara en kall vinterkväll som denna. Det enda jag saknar just nu är en bra bok, en soffa framför kaminen och naturligtvis min älskling. Du är saknad. Det är konstigt det där med kärlek egentligen, vi spenderar otroligt mycket tid ihop men ändå saknar jag dig så fort du lämnar mig. Lite tid ifrån varandra är visserligen alltid bra, det får en att uppskatta vad man har. Något som man ofta tar för givet. På grund av det, att ta någon för given, kan orsaka problem som inte är värda att bråka om. Så förlåt.

Jag älskar dig.



Helsingfors <3