Jag kan tydligen inte göra någonting rätt eftersom jag alltid får de här tankarna i huvudet när saker händer som jag, högst troligt, inte kan kontrollera. Trots att jag kanske skulle vilja det, kanske det är bäst att låta allt ske bäst de vill. Det är svårt att hålla humöret på topp samtidigt som jag leendes ska säga att allt är bra, när allt dock är så svårt det bara kan bli. Hur många gånger säger människor sanningen om hur de faktiskt mår? Det är svårt för mig att faktiskt säga att jag skriker inombords och att leendet inte alltid är sant.

Det kan finnas hur många människor i min omgivning som helst, men jag känner mig ändå ensam.

T.