Fotspår i sanden

Hej alla bloggare!

Nu var det allt ett bra tag sen jag satte några avtryck här på bloggen, har väl inget annat bättre att skylla på att jag av ren lathet struntade i att starta datorn när jag trött och sliten kommit hem från jobbet och däckat i sängen. Men här sitter jag nu och bortförklarar mig som jag vanligtvis gör så det står härliga till! Jag är också rädd att jag har sårat någon jag verkligen fattat tycke för som jag minst av allt ville såra, men ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig. Oavsett hur många gånger och hur länge jag försökte fundera ut hur jag skulle berätta för den här personen hur jag verkligen känner, blev det ändå helt fel - som vanligt det vill säga. Till den här personen vill jag också be om ursäkt till, och samtidigt tacka för att jag fått lära känna honom och att han finns i mitt liv. Försvinn aldrig. Förlåt mig.

Idag har jag ännu en gång kommit hem från jobbet, efter ett pass på hela 24 timmar! Det var inte det roligaste att sitta och räkna ned timmarna tills jag slutade .. - Okej, jag har varit här i 6 timmar, bara 18 kvar : /  .. Som sagt, ni kanske förstår.
      Men nu sitter jag här utamattad och väntar på kladdkakan som står i ugnen och doftar gott, bara 3 minuter och 33 sekunder kvar! Underbart! Kan berätta för er som inte redan förstått det att jag och Johanna oftast tröstäter tillsammans, säger bara TACK till sådana fantastiska gener, tycks inte gå upp ett kilo trots alla onyttigheter. Säg bara inte att det kommer med åren, för då vänder jag ryggen till och slutar lyssna på fläcken ! (a)






 

Tack för att du finns i mitt liv älsklingen! Finns INGEN som du <3 Tack för alla gånger jag fått gråta ut vid din axel och för alla snälla och tröstande ord. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.


Lämna gärna ett spår i gästboken! Puss&Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0