Den senaste veckan har varit underbar! Jag och min älskling och Salines har testat Sambolivet här i Sävja i en vecka nu. Visst har det bråkats en del om vem som ska göra vad här omkring, vem som ska dammsuga, vem som ska laga maten. Eller nej, jag tar tillbaka det där. Eftersom jag har en väldigt duktig kock till pojkvän är det sällan bråk om vem som ska få leka master chef. Det har varit lite svårt att anpassa sig till att leva radhuslivet, man kan inte ta ett bad mitt i natten, inte ha på teven för högt. Inte ställa sig och dammsuga efter 21.00, försöka tysta Salines när hon blir allt för ivrig inför kvällspromenaden. Etcetera, etcetera. Men jag kan faktiskt förstå nu varför man vill bo såhär. Nära till stan, skogen är precis utanför dörren (vilket kan förbrylla många med tanke på att landet tekniskt sätt borde vara närmare de gröna skogarna, men så är inte fallet just nu!) Jösses vad jag svamlar. Det har varit väldigt skönt att endast behöva tänka på sig själv, sin hund och sin älskade. Inte behöva tänka på tre andra hundar som egentligen inte är mina egna och som kan gå en ordentligt på nerverna. Det är skönt att slippa stänga in sig på rummet när man behöver lite ensamtid, inte behöva slåss om soffan och teven. Det har varit helt underbart att bo här tillsammans med min Joacim. Vi lever praktiskt taget sambolivet redan som det är men det har varit skönt att testa det på en annan nivå med lite mer självständighet. Det ska visserligen bli rätt så skönt att komma hem men jag kommer sakna det här livet så sjukt mycket.

För att summera en väldigt händelserik vecka: Underbart, helvetet och sjukt lugnande!

Puss på er!

Hej på er!


Börjar allvarligt talat tröttna på den här, minst sagt, ihärdiga förkylningen. Jag har börjat tröttna på att gå runt med en rinnande kran som fortsätter att producera "vätskor" trots att jag går runt och snyter mig var 15:e minut och på grund av att min näsa blivit alldeles torr och sårig av allt snytande. Jag är trött på att vakna upp mitt i natten av att min så rara pojkvän klagar på att jag snarkar högt, allt för att både hals och näsa är täppta. Jag är också less på att hosta så hårt att lugnorna nästintill ryker med, vem vill väl låta som en kedjerökare när man knappt testat grejerna? Nej usch nu låter jag bara gnällig, jag lovar att sluta.

En annan sak som går mig på nerverna är att det inte finns en enda fungerande kamera i det här hushållet! Min systemkamera la av för 1 ½ månad sen och då jag är pank och sysslolös har jag inga pengar att få den reparerad. Den andra kameran har också lagt av, för att någon var så oansvrig och lade kameran längst ner i en låda - som var proppad med saker. Tror ni att överlevde!? Nope. Så nu kan jag inte försöka spara lite av sommaren på datorn och heller inte dokumentera hösten som vi varje dag påminns om att den är påväg. Väldigt kul om jag får säga det själv. Not.

Men hey, på torsdag fyller jag år! Det är värt att fira. Det blir middag och tårta med familjen och förhoppningsvis lite presenter? (A) Men eftersom jag haft körtelfeber får jag inte dra ut och dansa eller dricka, sucks! Blir nog bra ändå..





Ciao!